Vindarna och regnet

Tiden går. Hösten kommer alltid. Vindarna och regnet. Och tankarna på dig.
Jag tror det var två år sedan nu. Det var på hösten. Det var säkert kallt och blåsigt ute då också. Jag hade vaknat på morgonen. Allt var som vanligt.

Trodde jag i alla fall.

 Tiden går. Hösten kommer alltid. Vindarna och regnet. Och tankarna på dig. Idag är det den andra september. September. Du förstod väl mig ? Jag vill veta var du är. Vad som hänt med dig. Jag saknar dig. Och jag ska aldrig glömma dig. Inte heller, hur du, älskling, försvann i förbi farten, den hösten.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Har du skrivit detta själv eler var det en dikt du har hittat? Annars skriver du väldigt bra. :) Jättefin blogg!

2008-09-23 @ 18:33:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0