13

det är märkligt när kärlek löses upp.
även om jag bara är en åskådare så ser jag hur många förhållanden kan vara lite som huvudvärkstabletter i vatten. från början så kompakta, men smulas sönder och löses upp i vatten.
och det är inte konstigt om man stannar kvar. för när något händer bit för bit har vi för vana att vänja oss väldigt fort. det är hemskt men fint.

jag försöker lova mig själv: hamna aldrig där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0