jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst.

en vän berättade om en låt och det blev både en uppenbarelse och en flyktväg i en skuggad vardag.
elegi rimmar i hjärtat och triggar längtan som slås mot de lila väggarna i mitt tonårsrum.
medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring

jag förundras över hur en liten kattunge kan vara räddningen.
hur hon kan hejda en annars tyst livstid tillsammans i ett stort blått hus på en liten kulle.

jag hoppas:

vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut


och jag kommer välja rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0