att något så långt bort kan vara så nära.

bella säger:
alla de minnena vi har,
det kommer att komma så många fler
vi kommer få massa fler

men jag kan inte släppa detta än
jag har tröttnat på min vardag
tröttnat på gråheten,
saknar att inte ha förpliktelser
att känna sig hemma någonstans,
en plats man knappt kan utttala namnet på.

jag är rädd att vi aldrig kommer åka dit igen.
vi säger att vi ska men jag tycker det känns som att vi ljuger för oss själva

jag vet att allt detta kommet gå över
det gör det alltid
men kanske är det också det som skrämmer mig
jag vill inte glömma
inte vänja mig vid något
stanna här förevigt


Kommentarer
Postat av: Joella

förstår vad du menar. just den starka längtan till just den platsen blir eventuellt mer av en skugga i det förflutna, ett vackert minne att le åt och acceptera att det är över. tycker jag. men längtan härifrån tar ju aldrig slut. det gör ju verkligen inte det.

2010-09-12 @ 21:51:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0