mina tankar är så klara nu
skoja bara, skoj-skoja bara
jag väntar mig en värld
glöd
M: hjärtat slår trumslag
When we go out dancing
I don't want to be bothered
rattfylleri och döden och oturen i turen
00:11
I London i Mias och Julias rum/lägenhet/studio. det är märkligt hur mycket man kan känna på en vecka. och det är märkligt att vi kom hit för bara en vecka sen. känns som flera veckor. man installerar sig snabbt. tufnell park känns så rätt. puss.
vi mot världen
det är som att lämna sin semester bakom sig och återvända hem igen fast tvärtom.
sover lite oroligt om natten, känns som jag lever hela livet i en bakfyllebubbla.
kramar mina katter extra hårt när jag kommer hem på eftermiddagarna,
skrattar extra högt och extra mycket när jag kan.
inser egentligen vilka som kommer stanna och vilka som kommer försvinna i sorlet.
samtidigt som det är en olustig magkänsla som infunnit sig det senaste dygnet så har jag redan börjat fundera på min återvändo. som ändå kommer komma. då känns det skönt att vara borta igen.
det är så märkligt att jag bestämde detta för flera månader sen. om fyra dagar sitter vi på planet. bara himla crazy.
#2
F off
det går en man omkring i mina skor.
hostar och hostar och blir liksom aldrig frisk. arbetslös och sjuk och vet inte riktigt var man ska göra av sig själv.
vill inte vara hemma, vill inte vara borta.
behöver lite solsken, lite värme.
något att göra. trött på americas next top model och på att streama serier från internet.
trött på att städa mitt rum och sen skräpa ner det igen. trött trött trött.
men man kan åtminstone se gräsmattan igen. det är fint.
torsdagsval
detta är så himla down.
försöker fördela mig i felfack och rättfack. försöker rensa ut orenheterna i mitt sätt och göra mig complete. inget kommer någonsin vara complete.
operfekt och oförstörbar, det enda jag har. men man får gosa ner sig i det. trivas, eller försöka se ut att trivas. lära sig att det bara är så.
puss
det är obeskrivbart varför.
vill inte berätta och kan inte
men jag längtar till 4e mars.
trassel
och så den finaste låten i hela världen och jag känner allt som går att känna på 3 minuter och 49 sekunder.
jag ska trassla ut detta.
Sylvia Plath
There is a voice within me
That will not be still"
svindlande höjder
i got stripes
sen vet jag, och jag har förklarat det för både mig själv och andra: allt känns bra men det är också för att jag vet att jag inte ska stanna så länge till. och att jag behöver detta. behöver riskera lite, testa lite och se lite mer.
jag vill så gärna. det står två stora resväskor på golvet i köket/vardagsrummet. blir lite nervös av tanken.
men; vilket kick sen.
har insett att det finns flera saker som kommer göra fruktanvärt ont att åka ifrån.
men jag har ungefär samma känsla i bröstkorgen som man har när man precis satt sig ner för att åka höjdskräcken. när de där gigantiska "säkerhetsbältet" fälls ner och man tänker: skit, vad har jag gett mig in på?
så skjuts man upp i luften och det är sjukt men ändå underbart. sen landar man på fötterna igen, lite darrig men kan inte sluta snacka om hur skraj man var.
ser fram emot en läskig åktur.
"We need a black pope and she better be a woman"
girlpower är bättre än all annan power. viss musik som skrivs/sjungs av kvinnor ger ungefär samma kick som "I am no man"-citatet från en av de bästa filmerna i världshistorien.
747
jag målar mina naglar glittriga eftersom det snart är nyår.
försöker spika upp bilder jag gillar på väggen men lyckas inte.
ändrar mina spellistor på spotify.
höjer och sänker värmen på elementet.
målar ett till lager nagellack.
har ont i ryggen, har suttit för länge framför datorn i mitt rum
målat naglar, ändrat värmen på elementet och fixat musiken på spotify.
varför måste man lika plötsligt tömmas på liv som man fylls upp med det?
för 3 timmar sen dansade jag och tyckte att mitt liv var oövervinnligt.
nu undrar jag vad som händer.
vad händer egentligen, typ?
utomjordiskt
min skrivbordsbakgrund. foto av tim walker och den finaste rubriken jag någonsin hört.