att glömma

fast jag har en extra favortisekund. en från det mest vardagliga. från det man tar förgivet allra mest. det jag älskade med den sekunden var att jag visste att det var en av de mest underbara stunderna (10 minutrarna) i mitt liv. jag tog vara på den lilla stunden för jag visste vad den skulle innebära. jag är glad för min egen skull för att:

jag har blivit vän med vardagen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0