hemma i min 1,05 säng är jag trygg
ibland undrar jag vad mina klasskompisar ser när de ser på mig.
eller de personer i skolan som man liksom ser varje dag, men bara minns efternamnet på.
jag vill nog inte veta.
människor tänker så hemska saker om varandra.
en gång i tiden, för två årsedan nu, trodde jag gott om de flesta.
jag var naiv för människor tror att om man trycker ner någon annan så rätar man själv mer på sig.
det är töntigt att blanda svenska och engelska så jag gör det;
if you can make them fall, you will rise.
jag är ofta överväldigad med tankar så jag har svårt att balansera dem på ett grafiskt a4 på min bärbara dator.
hur kan du minnas efternamnet på människor men inte förnamnet?
åh, jag förstår vad du menar. man vill inte veta hur folk ser en. det spelar egentligen ingen roll. det som spelar roll hur man ser sig själv. och hur ens närmaste ser en. allt annat är suddigt och orelevant.
svar: naajj det är det ju inte. hennes är: deepbreathem.blogg.se
