klockslag/hjärtslag

i tordags frågade jag mig själv vad man gör som en person med mycket hopp, när man tappat det.
frågan tycktes vara obesvar då eftersom att jag fann mig själv i en avgrund med smuts som hade samma konsistens som fuktigt lössnus.
men jag återfick det och det började kännas bättre.

men idag frågar jag mig istället; vad gör man när man som en person med mycket motivation, inte verkar ha någon som helst motivation kvar?
jag har svårt att klaga, men jag finner verkligen ingen motivation. den går inte att hitta.
inte i skolan. inte i hemmet. inte hos mig själv.

bättre blir det inte heller när stress och icke-motivation blandas till en vattnig fläskgryta som ger mig kvällningar för varje tugga jag tar. jag blir upprörd. för hur kan jag, i denna sits, förväntas "göra någon nytta" som du så fint formulerar det?

jag kan inte göra nytta. jag kan inte vara vad du vill att jag ska vara av den enkelhet att jag inte är det.
jag försöker lära mig själv att man inte är vad man presterar men jag tycks möta motsatsen överallt. allt motsäger det.
och tragiskt känns det, när de jag ägnar mest tid av alla, inte kan tro på mig för fem öre.
ni kan inte höra
jag finns alltid där att lyssna.
jag ställer inga krav.

krav krav krav,

                       linnea utan motivation. jag vet faktiskt inte varför jag är svår att uppskatta.

(att synas utan att verka ser enkelt ut på håll)