13

det är märkligt när kärlek löses upp.
även om jag bara är en åskådare så ser jag hur många förhållanden kan vara lite som huvudvärkstabletter i vatten. från början så kompakta, men smulas sönder och löses upp i vatten.
och det är inte konstigt om man stannar kvar. för när något händer bit för bit har vi för vana att vänja oss väldigt fort. det är hemskt men fint.

jag försöker lova mig själv: hamna aldrig där.


you look at my direction but you pay me no attention

jag lyssnar på yellow och tänker på mig. varför vet jag inte.
jag lyssnar på green eyes och tänker som alltid på dig. på sms och allt omkring det.
jag lyssnar på shiver och tänker på er. mest dig. och jag ifrågasätter allt i låten. vad den menar för mig.

allt jag har att säga.

(bonus track)

musik definierar ofta människor. vilket är ganska märkligt, för jag trodde aldrig att jag skulle sitta och lyssna på the killers på bussen hem från stan och tycka det var så bra. annars är det inte mycket som berättar något om mig. min musiksmak har en rörig obalans. kanske innebär det också att jag som person är det. jag kan inte heller förstå själv vilka kläder jag gillar. jag tror det var där någonstans vi fann varandra. jag gillar the killers, kent och josé gonzales. du gillar muse, kent och david guetta. du älskar att ha höga klackar, samtidigt som du kan klä dig i stora killskjortor och boyfriendjeans. jag älskar tighta klänningar och lösögonfransar, samtidigt som jag inte drar mig för att dra på mig min gubbkeps och min mammas gamla kläder. bland alla fack så går vi inte riktigt att placera. kanske är det precis så alla känner. kanske är vi ändå oplacerbara.

jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst.

en vän berättade om en låt och det blev både en uppenbarelse och en flyktväg i en skuggad vardag.
elegi rimmar i hjärtat och triggar längtan som slås mot de lila väggarna i mitt tonårsrum.
medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring

jag förundras över hur en liten kattunge kan vara räddningen.
hur hon kan hejda en annars tyst livstid tillsammans i ett stort blått hus på en liten kulle.

jag hoppas:

vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut


och jag kommer välja rätt.

gurka och saft

vad blir nästa tillflyktstillfälle?
jag tar det.

bedövar allt med gurka och saft.
det enda som försvinner är hungern.

jag saknar min, du saknar din


socker

socker socker socker socker socker socker socker socker

RSS 2.0