klockslag/hjärtslag

han sjunger känn ingen sorg för mig i göteborg, jag tänker att det är inte synd om mig. att om jag stannar här så är det ett val och då är det något bra, och om jag åker härifrån så är det bra för det är ett val.

han sjunger kom igen lena!, jag tänker att; bryt inte ihop nu, du är en bara en av många människor jag drömt om. och att jag borde sagt det till mig själv för längesen. att det inte är jag som är en i mängden, utan det faktiskt är du.

han sjunger en vän med en bil, jag tänker att anna borde ha en vän med en bil så vi kan åka långt bort. jag tänker också att jag har lurat mig själv för många gånger nu. och att jag ska sluta med det.

han sjunger vi två 17 år och jag tänker på när mia sa: nea, det kommer aldrig vi två 17 år. jag tänker att jag alltid kommer vara 17 år. att det alltid varit och alltid kommer vara min ålder. jag tänker på tiden när jag tyckte att "skyll dig själv, för folk vill gärna lära känna dig" var det enda stycket i hela världen som verkligen passade in på mig.

han sjunger vi två 17 år en gång till, jag tänker att vi kanske faktiskt är förlorare sen vi var 17 år. samtidigt tycker jag att är en bra förlorare då.

han sjunger ramlar, jag tänker att det finns för många rammelsängar att ramla i. sen tänker jag: kör mig vart du vill för jag ramlar fan aldrig hit igen. och då pratar jag inte om landvetter.

han sjunger kom igen lena! igen för den är bra, jag tänker på att vi dansar och men du har inte alls mjuka läppar. så det så.