klockslag/hjärtslag

och det är inte på ett bra sätt.
du lyssnar på lemon tree, tycker att himlen är grå.
det är du som lever för att få beklaga dig
du gör allt du önskar du gjorde när du är nykter när du är full
du gör allt du önskar du gjorde när du är full när du är nykter
livet du lever är resultat i vad du minst önskade,
du brinner upp
luktar bränt skinn, kött.
du kan inte annat än att veva med armen på nattklubben
skrika:
knulla alla brudar.

en stor del av mig är on fire men det är på ett bra sätt.
jag är sex on fire,
medan du brinner upp, luktar bränt så står jag i lågor
stora, brilljanta lågor som uppenbarligen inte går att undgå.
jävligt knivigt fall för dig, dock för dina ögon svider när du ser in i elden
jag dansar lika bra när jag är nykter som full
leverar alltid samma värme
och jag vet att du vet
att det är du som förlorar på det här

det är det som gör er till mesar.

jag blir trött på mig själv. jag kan tycka att jag är den mest speciella personen i världen men det varieras alltid med att jag känner mig som den mest opersonliga. ibland när jag tänker efter vet jag bara tre personer som verkligen känner mig. tre av alla. det krävs år eller mirakel för att få fram mig själv.

ibland tänker jag på er. er som jag inte gjort illa på något sätt och varför ni tycker illa om mig? en sak har jag insett under dessa tre åren på gymnasiet; jag slutar aldrig ge även om jag inte får tillbaka. jag slutar aldrig ha förhoppningar om att alla människor är goda, att alla människor tänker gott och inte pratar elakt.

man borde ge fan i att prata illa om människor. de som inte förtjänar det och de som man inte vet något om. jag tar tillbaka allt elakt jag sagt. jag tycker om alla nu. alla utom de människor som står på pedal och ser högaktigt ner. till er har jag bara inget att säga.

jag vet inte vad jag skriver.

blir bara frustrerad för människor har mer hat att ge än vad man tror. vare sig det handlar om att massmord eller fjortistjejer som pratar bakom ryggen på varandra så älskar vi att hata. vi vill hata, söker oss till hat och ger det till människor vi inte känner. nu ska människor vara osagda för mig. hat är bara så jävla primitivt.

jag vill..

flytta hemifrån. permanent, till en riktig lägenhet, alltså inte bara en studentlägenhet för något år. och så ska jag inreda så att jag trivs i varje rum.

skriva en bok.

åka till norge for a while. bara för omväxlingen, för att få erfarenhet och en liten slant kanske. fundera ut vad jag vill och var jag vill.

bo i spanien i någon månad med min halvspanske icke-sliskiga pojkvän som heter José (nej..det får han inte heta föresten..).

tatuera in en fjäder på min kropp och en mening med franska ord. jag kan inte franska men det är fint ändå.

köpa en hund när jag har familj.

ha marsvinungar med mina marsisar någon gång i livet. ack vad sött.

göra en kortfilm.

åka till london med mia (vare sig du vill eller inte).

döpa ett av mina barn till ronja. som min marsis.

bli en gammal tant som gör fina hårknutar på sig själv och använder läppstift. och har jättemycket växter.

åka till kina och japan.

and so I will! kanske inte borde ha för höga förväntningar kring josé bara..

jag älskar min katt. har till och med skrivit en facebook status, hyllad i hennes ära men ångrade mig i sista sekund. rädslan för att ingen skulle förstå min otroligt underbara humoristiska sida var uppenbar. men den är ju otroligt rolig egentligen..

åter till mina spännande tankar till min gråa hårboll; hon är underbar men problemet är alla små djur som hon så stolt marcherar in med. små ormödlor till världens minsta möss till fåglar.. vilket iof är de tre smådjuren hon kommit indragandes med. det är väl okej om hon tar in döda djur för hon är väl en "jägare" typ. vill dock inte acceptera det. men när hon tar in levande djur så krävs det att man ska jaga dem genom hela huset..

what to do?

finns ingen lösning typ.. sökte på internet. skälla ordentligt, var ett råd. jag hade inte haft några problem med det men däremot hade mina inneboende; mamma och pappa haft det. jag säger: fy!!!!1111!! skriker och tar i nackskinnet, kastar ut henne eller ignorerar henne i någon timma. mamma: nej molly. så får du inte göra. + fem minuter senare - vill du ha mat? pappa: vad duktig du är molly.

under mina funderingar har jag även kommit fram till: människor är som katten. det finns så mycket som vill mörda och skada i oss. vi är okontrollerbara.. eller?

vad tänker ni nu? att, linnea.. du måste sluta tänka så mycket på din katt? du kan jag berätta för er att ni aldrig upplevt bollens kärleksfulla mjao. åh. mjao:et får mig att smälta. mjao. väldigt kort. mjao. alltså meningen är att man ska kunna läsa mjao:en så som jag tänker mig dem när jag skriver dem. men för att beskriva är det bara underbart vacker och väldigt kort, låter inte riktigt som en mjao utan snarare som.. m - aaa-a. men inte utdraget. åh, bollen...

 

Saltholmen, sommaren 2008:
"Ingen kan få Linnea"