blodbrist.

fyra timmars sömn. två oroliga timmar på vårt hotell i london. två timmar på ett plan tillbaka sverige. några sekunders sömn, drömmande, i duschen. några minuters sömn invirad i morgonrocken och med blött hår i soffan.

på planet sprang tankarna. livet är ändå så enkelt som en flygplans nödlandnignssystem. går inte att förstå när man inte ser det framför sig. det är vettigt när man sitter där. lovar.

hur ofta sitter jag inte här och skriver om hur jag längtar? om att allt skriker inom mig och att jag går åt fel håll. om hur rädd jag är för att fel saker ska hända.

varje nerv i mig plågar mig. det kanske är för att jag behöver mer än fyra timmars sömn. kanske för att jag är frusen. varför spelar ju ingen roll egentligen. jag är borttappad ändå. det är plågsamt att återvända till något man inte längre vill ha.


111 dagar och jag ska räkna ner varje dag.

Kommentarer
Postat av: joella

känner igen mig till tusen. jag är inte bara trött på allt det här, jag är trött på att längta också. kan inte bara livet börja NU?



111 dagar? till vad?

2010-11-10 @ 01:33:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0