man måste dö några gånger innan man kan leva?

hjärtat är fyllt till bredden.


dynamit/dynamik

om man ska räkna dagar är det 64 dagar som återstår.
ska pressa ner så stora delar av garderoben som jag förmår i min rosa eller i min svarta julklappsresväska.
det är inte konstigt att det växer en liten nervositet i magen.
jag tror det kommer vara jobbigt och otroligt att åka.
kanske inte är en big deal egentligen, när man ändå kommer tillbaka om ett halvår eller så.
det kommer bli jobbigast att lämna de två som räddat mig på ett sätt som man inte kan förstå om man inte håller hela min story i handen.

sovit i 20 minuters intervaller inatt, från sex till elva och behöver ta igen det.

godnatt.


tim walker &

..musik från 500 days of summer på golvet i bellas källare. kan rekommenderas.





genialiskt. och den finaste av alla:


den här tiden på dygnet älskar mig

men jag älskar inte den tillbaka.
det finns bara två låtar i hela världen jag vill höra,
jag lyssnar på dem till orden i hjärnan känns urtvättade.
skulle kunna krypa under täcket, men det är kallt där med.
det är ironiskt att värmen i mitt rum inte fungerar, att det inte är mitt rum egentligen och att jag får sova med strumpor nästan varje natt.
jag är hungrig men vill inte bete mig destruktivt och få energi såhär på kvällskvisten när jag borde sova.
lyssnar på swallowed in the sea en sista gång för natten.
den är inte sövande, den får tankarna att studsa som molekyler i mitt rum.
jag låter mig själv get lost, and then get found. för jag vill inte bli swallowed in the sea. även om det låter fint.
längtar till min frukost, nästa avsnitt skins och att förhoppningsvis somna men en mer bekväm magkänsla imorgon.
men jag trotsar åtminstone strumporna inatt.


RSS 2.0