rattfylleri och döden och oturen i turen

tiden gör aldrig undantag. den stannar inte upp och ser sig om och den bryr sig inte om att det gör ont. den går inte att förfrysa, spola fram, spola tillbaka eller låter sig gå i slowmotion även om man så gärna vill det. jag har så svårt för tid och rum och det märkliga i foton eller minnen från tider som aldrig kommer igen. hur mycket vi än bönar om det. döden och tiden går hand i hand och ingen av dem är barmhärtig. de skrattar oss inte i ansiktet men de fortlöper och finns där och det bara är så.
julia älskar winnerbäcks rad. en elegi för en tid som bara går och aldrig kommer igen. en rad som är så sann att det gör ont i ryggraden ibland. det ilar.
jag kommer aldrig förstå tiden och döden och allt däremellan. men man får försöka för att inte hamna i chock.
jag vill inte vara rädd för döden för det tjänar inget till, men vid sånna här tillfäller känner jag: jag är inte färdig med livet än. jag älskar det för mycket.  tyngden i sorgen och allt det luftiga i glädjen. hjärtat har hittat sin rytm och jag går ut på promenad.

Kommentarer
Postat av: joella

gissar att du menar olyckan i fredags. läste att föraren inte hade något alkohol i kroppen, att det blev sladd pga den jedra isen

2011-03-14 @ 23:08:18
Postat av: mia

vackert nes. lika vacker som du är.

2011-03-16 @ 16:27:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0