klockslag/hjärtslag

lyssnar på min oktober till mars-spellista på spotify. först kom home och den kanske borde vara uttjatad men den är för fin för det. sen kommer baksmälla med petter och september. inte hört den på månader. under min tid i London hade jag isabellas ipod med inte jättemånga låtar på. men baksmälla var en av dem och jag minns hur jag var på väg till jobbet och lyssnade på den för att peppa upp mig själv. för att känna mig stadig och för att inte bli sådär påverkad av hur andra beter sig som jag alltid blev. det hjälpte inte när jag kom till jobbet. plötsligt minns jag allt. vägen dit, hur man såg restaurangen när man kom runt hörnet från tunnelbanan och hur ont i magen jag fick. så andades jag lite och gick in och jobbade. sen när jag gick hem så var jag lika förstörd flera dagar i rad. det var så märkligt. under de två veckorna, från att jag insåg att jag visst saknade min hemstad till att jag sa upp mig, hade jag ingen glöd. jag kände mig genomskinlig. var som deprimerad och hade ångest. nu i efterhand tänker jag inte så mycket på det. jag var där i tre månader, jobbade inte så länge men lärde mig flera saker för livet. det känns som evigheter sedan.