standardobjektiv (leave the bourbon on the shelf)
tunna tygskor längtar man alltid efter när det känns som att snön kommer stanna förevigt.
julen känns allra mysigast när den inte är där,
och jag vill verkligen ha sådant som jag inte kan få.
för allt ser mycket tydligare ut i helbildsperpektiv.
nära kan vara fint, men då måste du använda tiotusenskronors macro-objektiv.
och jag är pank just nu.
she's got her halo and wings, hidden under his eyes.
TRÖTT
(på det här)
inget är som ni tror.
öga för öga, tand för tand.
ger ni mig ingen respekt ska ni heller ingen ha.
beter ni er som svin mot mig så tänker jag inte le mot er.
jag är ingen slagkudde. inte heller ska man trampa på mig.
jag vet att jag snart kommer ge igen.
tillbaka.
inget är som ni tror.
ni ser ingenting.
spekultationer?
I can't be satified (until I hold you tight)
19.21, trivs bra.
jag har hittat en grym långvarig lösning.
Gold Digger. (Glee-varianten, of course)
lär vara över den snart, men den är fet nu.
23:50, jag vill inte vara kvar.
Ambitionen var ett långsamt gift
vind i håret och vår sikt låg klar.
botemedel:
kent
min katt
att bara träffa bella i helgen
anti-nytta, icke-motivation, lugnt stress.
frågan tycktes vara obesvar då eftersom att jag fann mig själv i en avgrund med smuts som hade samma konsistens som fuktigt lössnus.
men jag återfick det och det började kännas bättre.
men idag frågar jag mig istället; vad gör man när man som en person med mycket motivation, inte verkar ha någon som helst motivation kvar?
jag har svårt att klaga, men jag finner verkligen ingen motivation. den går inte att hitta.
inte i skolan. inte i hemmet. inte hos mig själv.
bättre blir det inte heller när stress och icke-motivation blandas till en vattnig fläskgryta som ger mig kvällningar för varje tugga jag tar. jag blir upprörd. för hur kan jag, i denna sits, förväntas "göra någon nytta" som du så fint formulerar det?
jag kan inte göra nytta. jag kan inte vara vad du vill att jag ska vara av den enkelhet att jag inte är det.
jag försöker lära mig själv att man inte är vad man presterar men jag tycks möta motsatsen överallt. allt motsäger det.
och tragiskt känns det, när de jag ägnar mest tid av alla, inte kan tro på mig för fem öre.
ni kan inte höra
jag finns alltid där att lyssna.
jag ställer inga krav.
krav krav krav,
linnea utan motivation. jag vet faktiskt inte varför jag är svår att uppskatta.
(att synas utan att verka ser enkelt ut på håll)