hundratusen ögon stirrar på oss, ingen ser
.
They come and go
As if they're someone else's days
när kommer min revansch?
jag är så jävla rädd. tänk om jag stannar här? tänk om jag får ett jobb, trivs rätt bra. tjänar rätt bra. tänk om jag träffar någon och vi är tillsammans i två år och vi bor ihop och trivs och sen hittar vi ett litet hus på en kulle i en förort och flyttar dit. och lever jag mitt liv där tills jag dör. det är min mardröm. då dör jag hellre ung. utan barn. jag är en sådan som blir nöjd väldigt lätt. därför är jag så jävla rädd för att jag ska gå emot mig själv och tro att jag är lycklig när jag inte är det.
solen lyser ute. allt är väldigt fint egentligen. vad hände med mig då? var är det fina i vardagen?
jag kan inte se det.
och vad hände med "man vet aldrig"?
jag kan inte se det.
han skrev: just nu är livets vackraste bukett och det blev mitt första och enda budord i livet.
nu: jag kan inte se det.
jakten på lycka
arg på göteborg idag
kollar på mtv och jessica simpson är i indien. har aldrig känt ett behov av att åka dit men nu lockar det. allt lockar. jag har sagt det så mycket nu det senaste men jag är så trött på göteborgs atmosfär. jag vill inte träffa samma människor, se samma gator och ta samma bussar.
snart ska jag släppa allt.
om jag läser detta om ett år måste jag tvinga mig själv att släppa allt.
outa touch and outa place
waka waka; målar mina naglar tippex-vita.
jag vet inte vad det är med mig och min näst intill besatthet till begreppen hjärta och blod och ådror. får hitta något nytt snart. hjärta är ju fullkomligt uttjatat. men jag döpte min novell till om jag hade hjärta i alla fall. känns bra.
swallowed in the sea
jag fick en hjärnkick.
åt och drack rätt.
sov och tog en powerwalk mitt bland mina alla förskylningar.
försöker ordna upp genom att skriva ner allt jag måste shoppa,
och allt jag måste göra på min kassa sony ericsson.
jag fick en hjärnkick till.
skrev två sidor om att drunkna/gå under.
drunkna på ett bra sätt.
allt jag skriver ska vara sådär irriterande dramatiskt.
som en bok man läser som är lite för mycket.
som om personen som skrev den försökte skapa det där knivhugget i läsarens bröst men inte riktigt lyckas.
jag är ändå lite förvriden av allt som hänt.
allt det som lossnat från mig och det som sitter som blodiglar på smalbenen.
jaja.
jag lyssnar på swallowed in the sea till något mer intressant kommer upp.
06:59:12
förlåt mig om jag tjatar. om grekland, om just nu och om tid som begrepp.
jag har fått förklarat för mig hur en kamera fungerar på.. vad var det? fotobildlektionerna. tror jag.
jag vet att det är fullkomligt möjligt med fotografi. vet hur det fungerar.
men jag kan inte förstå hur en sekund kan fastna på bild.
det är bara förvridet.
men tänk ändå. detta är den sista bilden från grekland. tagen den sista sekunden innan klockan slog sju på morgonen. vi hade varit uppe hela natten.
och det var så underbart.
shake it americano
idag är en sån dag då vädret skiftar mellan sol och moln
på samma sätt skiftar mitt humör mellan glatt och ledsamt,
börjar bli trött på det nu.
jag vill släppa allt jag just nu inte kan nå
men det är svårt när jag ständigt har det på huvudet.
jag måste erkänna att jag har haft lite ont i hjärtat,
åtminstone de senaste två dagarna.
hur botar man ett ont hjärta?
hörde en kille på bussen som med en irriterande röst förklarade för en vän på telefon
att allt går att laga med silvertejp.
bullshit.
jag ska skaffa mig en plan.
följa den vad som än händer.
bestämma mig,
spara pengar
och sen bara åka.
så jag har något att se fram emot.
börjar tröttna på mig själv när jag är sånhär.
för vad är det de säger;
följ ditt hjärta?
vi får väl se,
to be continued..
friend rhymes with end
gräsmattan har ännu inte hunnit lappa ihop den grop vi grävde för ett och ett halvt årsedan.
det finns spår där från alla små hjärtan som vi begravt i skokartonger.
jag trodde att man aldrig förhärdades.
kanske har jag ändå gjort det en aning.
man blir van, 9 djur är ändå ett djur varannat år.
om jag inte räknar fel dvs.
då är det inte konstigt om man blir van.
men det är ändå hjärtskärande att hitta något så litet så stelt och kallt i buren
en fredag förmiddag när man är på humör för att dansa
livet går runt
jag hoppas på extra grönt gräs på vår gräsmatta till våren.
att något så långt bort kan vara så nära.
alla de minnena vi har,
det kommer att komma så många fler
vi kommer få massa fler
men jag kan inte släppa detta än
jag har tröttnat på min vardag
tröttnat på gråheten,
saknar att inte ha förpliktelser
att känna sig hemma någonstans,
en plats man knappt kan utttala namnet på.
jag är rädd att vi aldrig kommer åka dit igen.
vi säger att vi ska men jag tycker det känns som att vi ljuger för oss själva
jag vet att allt detta kommet gå över
det gör det alltid
men kanske är det också det som skrämmer mig
jag vill inte glömma
inte vänja mig vid något
stanna här förevigt
i guess i expected this song
jag trodde aldrig det skulle bli såhär
just därför är jag inte förvånad att det blev just så
jag har lärt mig:
mitt liv gillar att spela mig spratt
ha det fint mitt hjärta
hundratusen röster skriker efter nånting mer
vi rör oss, ni står still
i'm gonna do right by you
16. come on home
twelve deadly cyns
running around in circles
don't wanna change a thing
just everythin' about reality
you got me goin' goin' goin'
in circles
wanna change
wanna change
every bit of my reality
she sings:
i said im sorry baby,
im leaving you tonight
i found someone new,
he's waiting in the car outside
i watch cry baby twice,
think for myself; its wierd and nice
johnny depp is still the man in my dreams
even if he's got a tear tatooded under his eye
i think: me and inga from sweden?
nothin' in common
omg. now she sings,
i drove all night
taking me right back to 7th grade
about that movie me and mikaela never made
thinkin' of how
"you see black and white, and i see red"
was the story of my life
i wished, at least
and all i can think
i miss my reality
(and then some more..)
det är det fina i kråksången
21:20
försökte skriva en dikt, en bok och en novell
jag försökte skriva ner allt som var förståeligt, allt som var förlåtligt och allt det jag hatade av hela hjärtat
jag gjorde upp en eld för dig
men den brann ut
försökte lära, läxa och växa
jag har förstått mig själv nu
förstår att
allt jag vill,
kommer när det kommer
men absolut inte när jag vill att det ska hända
.
snälla säg det igen
jag är en av de som
s k r i k e r .
du vet ingenting om mig
jag vet ingenting om dig.
