Julafton


22.46

När jag höll dig
(trodde jag det var förevigt)

Hela världen föll med dig

Du var svart och vit och lite brun.
Du var fin och lugn och jag var inte bra nog.
Men jag minns hur hela världen föll med dig.
Och jag kastade mig ner på jorden,
och fångade dig
(jag vill aldrig glömma)

Stjärnstrumpor




I förbifarten


I close my eyes, and I'm still there



Minns du?
När vi låg på golvet i ditt rum och vi släckte ner och vi klagade på att det var höst?

Vindarna och regnet

Tiden går. Hösten kommer alltid. Vindarna och regnet. Och tankarna på dig.
Jag tror det var två år sedan nu. Det var på hösten. Det var säkert kallt och blåsigt ute då också. Jag hade vaknat på morgonen. Allt var som vanligt.

Trodde jag i alla fall.

 Tiden går. Hösten kommer alltid. Vindarna och regnet. Och tankarna på dig. Idag är det den andra september. September. Du förstod väl mig ? Jag vill veta var du är. Vad som hänt med dig. Jag saknar dig. Och jag ska aldrig glömma dig. Inte heller, hur du, älskling, försvann i förbi farten, den hösten.


av hela mitt hjärta


2007

Jesus Kristus. Jag har läst en massa blogginlägg från min gamla blogg. Gud.
Jag har förändrats. Kanske är det bra i och för sig. Det känns som om jag alltid var glad då. Jag nämner att jag är sugen på marabou apelsinkrokant i typ varje inlägg. Och den 7 Maj skriver jag om att det är 13 riktiga skoldagar kvar. Jag saknar det ändå.
Detta inlägget är ifrån 18 September 2007. Ett år sen ungefär. Men man kan inte beskriva tiden med ord. Det går inte.



Och då undrar jag, som jag alltid undrar.
Varför går tiden så fort?
Ett år sen nu.
Och flera månader sen nu.
Livet är sjukt
Sjuktsjuktsjukt,
jag visste väl att jag skulle
bli nere i alla fall.
Det blir jag alltid.
Vill inte sitta här nu.
Vill vara där.
Där med dig.
Och inte ha en aning om detta.


"Ta en bild på mig när jag cyklar framför solen, Nea"

RSS 2.0